Jag har en stund funderat över min blogg. Behovet att skriva finns där men om man bläddrar lite bakåt – vad skriver jag om egentligen? Jag börjar bli uttråkad av mig själv… men hur roligt är det på en skala att delge en massa anonyma människor ens vardag? Eller är det kanske roligt?
Jag började skriva för att skriva ur mig en berättelse jag hade. Sedan hände det saker under vägen… den som följt mig från början vet nog vad jag menar. Jag började skriva för ungefär ett år sedan, berättandes… dejtade en bloggare, blev dumpad av en bloggare, dejtade andra, levde livet och träffade så småningom sjömannen… Här står jag idag. Fortfarande med ett berättarbehov men det har blivit lite annorlunda. Nu skriver jag mest om min vardag och faktiskt mest för att hålla kontakt med de bloggvänner jag har som jag vet läser mig varje dag. Men berättelsen jag vill skriva om gror i huvudet utanför det jag säger här.
Och det här lilla vardagsinlägget varje dag börjar tråka ut mig själv…. jag låter som en stadig italiensk matrona där det inte händer så mycket… usch och fy så tråkigt! Hmm…. det är ju inte så kul att upptäcka att man blivit tråkig…
Och en sak saknar jag med att ha bytt plats – det syns inte om jag ligger högt på någon läsarlista längre! Jag är ganska anonym här på WordPress… lite av triggningen att skriva är för min del i alla fall att jag VET att folk läser. Och faktumet att ligga högt på en lista gör det ganska påtagligt att folk faktiskt läser en… *ler* En författare är ju ego och vill bli läst!
Detta ego funderar vidare. Jag kommer inte sluta att blogga. Men jag byter kanske inriktning. Vem vet….
6 comments
Comments feed for this article
juni 18, 2007 vid 1:32 e m
pantheraleo
Eftersom du fått 9641 hits kan du inte vara så tråkig, eller? Om inte vi är lika tråkiga! Spelar det någon toll om man är tråkig eller inte? Jag tror att du behöver fundera på vad du får ut av bloggen. Vad är det du vill skriva? Jag läste en intressant artikel om hur man skulle blogga. Förutom en del tekniska grejer så skrev författarinnan att det var viktigt att inte fundera så mycket på hur många läste ens blogg. Skriver man med inspiration så finns det dom som läser. Men, du skriver att du undrar om det är en mening att skriva till en massa anonyma människor. Om DET är tråkigt är det ju ingen mening, för det är ju grejen med en blogg! jag förstår det du menar med listan. Jag har ibland gått tillbaka till expressen för att läsa andra där men varje gång jag gör det blir jag irriterad… kramis! jag läser!
juni 18, 2007 vid 3:41 e m
annmysterie
Kan förstå dina tankar på ett sätt, och ändå inte.Du ska ju skriva vad DU vill, inte vad du tror andra vill att du ska läsa.
…Det är alltid intressant att höra hur det går för dig och sjömannen
Jag vet att en del tycker det är trist att tex de inte får kommentarer på sin blogg och funderar på att sluta för det, men de kanske inte är så aktiva i att kommentera själva.
Jag tycker du ska fortsätta, och se det som den dagbok just du vill skriva
*kram*
juni 18, 2007 vid 6:22 e m
fidolina
Ja du… nu vet jag inte riktigt hur jag ska kommentera detta… eftersom jag själv aldrig haft ambitionen att skriva och helst håller mig så anonym som möjligt i bloggsfären…jag har ju följt din blogg en tid och har aldrig någonsin tyckt att den är tråkig…även om den har ändrat ”karaktär”… I´m still in the fan club! Bamsekramar från en semesterfirare
juni 18, 2007 vid 6:39 e m
Mickelina
Well baby; it´s going up and it´s going down. Been there. Något beslut kommer du fram till. Men kom ihåg; du skriver för din egen skull inte för andras. Kram från en i fancluben.
juni 19, 2007 vid 10:07 f m
Solig;)
Här kommer en hälsning från en av dina favoriter *ler*. Jag ingår också i din fanclub,
juni 19, 2007 vid 11:43 f m
Mia
Läser dig fortfarande varje dag – och du inspirerar! Uppskattade att läsa om ditt dejtande, jag är ju i samma fas i mitt liv nu. Extra spännande var det som hände i slutet av januari, bitarna håller på att falla på plats här hos mig med.. Att jag vågar ta steget efter mycket funderande beror mycket på dig. Naturligtvis gillar jag att läsa om Sjömannen med, det är ju i den situationen jag vill vara så småningom också – skall bara dejta klart först!
kram Mia